Massinvandringen – bostadsbristen och bopriserna.

.Bildresultat för Bostadsbristen i Sverige
BOSTADSBRISTEN påverkas av två faktorer: folkmängd och bostadsmängd. Resten är marginellt. Det rivs praktiskt taget inga flerbostadshus, så bostadsmängden kan betraktas som icke minskande i vart fall. Befolkningen hade minskat utan invandring, p g a att varje kvinna föder färre än 2,1 barn (som krävs för status quo). Invandringen måste således ha orsakat bostadsbristen.

Bostadsbyggande är väsentligen ett sätt att lösa redan uppkommen bostadsbrist. Otillräckligt bostadsbyggande förklarar varken uppkomsten eller förvärrandet av bostadsbristen, men kan förklara varför den inte försvinner. Bristande bostadsbyggande är alltså ingen primär orsak till bostadsbristen. Om badkaret svämmar över beror det primärt på att kranen är öppen.

Sen säger vissa att ”bostadsbrist” har vi haft i alla tider. Miljonprogrammet på 60-talet lindrade bostadsbristen enormt.

BOPRISERNA. Alla med grundläggande ekonomikunskaper vet att priset främst beror på tillgång och efterfrågan. Tillgången = bostadsmängden. Efterfrågan är direkt kopplad till folkmängden. Så även bostadspriset beror primärt på folkmängd och bostadsmängd. Första styckets slutsats leder till att invandringen även drivit upp bopriserna. Med bopriser menar jag priset på bostadsrätter/villor.

Vi har två bostadsmarknader: hyresbostäder och köpbostäder (bostadsrätter/villor). De är kommunicerande kärl. När hyresbostäderna besatts återstår köpbostäder eller ökad trångboddhet. Hyreskärlet kan härbärgera väldigt många personer även när det saknas lediga hyresbostäder – genom ökad trångboddhet. Toleransen för trångboddhet är väldigt stor hos vissa nyinvandrade (särskilt när det gäller släktingar). I invandrarområden kan folk leva 10 personer i en etta. Ungdomar kan varken plugga eller vistas i väldigt trångbodda hem utan tvingas ut på gatan. Så bostadsbristen manifesteras även i social oro.

Bostadsbristen ökar pressen på köpbostäder och ökar trångboddheten. Och trångboddheten ökar i sig trycket mot köpbostäder. Minskad folkmängd skulle minska bopriserna och trångboddheten. Efterhand hade vi fått ett ökande antal lediga hyreslägenheter. Denna situation HADE uppstått utan invandringen. Nu är ökar istället bostadsbristen och bopriserna.

Sen kan köpförmågan hämmas med räntehöjningar, amorteringskrav etc. Men det grundläggande behovet kvarstår. Inkomsterna sätter ett tak för priserna. När bostäderna blir för dyra ökar trångboddheten istället. Andrahandsuthyrning ökar förstås inte bostadsmängden, utan är bara en variant av trångboddhet.

Effektiv problemlösning handlar om att åtgärda den primära orsaken till bostadsbristen. Nyinvandringen är den primära. Under tiden med stor invandring har nybyggnationen aldrig räckt ens för att hålla nyinvandringen i schack. Sådan är verkligheten och inte förrän vi ser bevis på motsatsen finns det anledning att tro på ändring.

Nyproduktion blir mycket dyrare. För att folk skall ha råd måste bostadsbidragen höjas kraftigt på bred front, något samhället inte har råd med. Marknadshyror kräver också kraftigt höjda bostadsbidrag. Så nybyggnation och marknadshyror löser inte problemet, såvida man inte skär i annan välfärd. Skall välfärden minskas för att bygga bostäder åt alla nyinvandrade? Det lär inte bli poppis. Bättre för styrande politiker att tiga ihjäl frågan. Bostäderna behövs där jobb och utbildning finns. Annars blir hyresgästerna socialbidragstagare, så bosättning i stor skala i utflyttningsorter är ingen hållbar lösning.

Följ, gilla, dela:

  • Share

Kommentera