Moderaternas svåra dilemma

Att direkt efter valet frånhända sig regeringsmakten var ju ett totalt fiasko. Decemberöverenskommelsen var pinsamt ogenomtänkt, från början dömd att misslyckas.

Väljarna har givetvis ingen anledning att rösta på ett parti (eller allians) som inte vill styra landet. Det är en no-brainer. Att det skulle ta så lång tid att landa i denna slutsats är i sanning häpnadsväckande.

Att Reinfeldt attraherade väljare som i grunden inte är Moderater har bara skadat partiet. Det kulminerade i Batras avgång. Ett parti får inte ändra åsikt fram och tillbaks i väldigt grundläggande frågor. Då tappar man i trovärdighet. Man måste satsa på något långsiktigt hållbart. Allt annat är kortsiktigt och därmed misslyckat.

Reinfeldt attraherade förespråkare för en ansvarslös asylpolitik. Att dessa anhängare försvinner när partiet ändrat inställning är fullt naturligt. Inget som Batra kan lastas för.

Den grundläggande frågan är vilken politik som är långsiktigt vinnande. Det står nu helt klart för varje vaken person att en generös asylpolitik gröper stora hål i välfärden: en dysfunktionell skola, en krisande sjuk- och förlossningsvård, en enorm bostadsbrist, vilda västern i utanförskapsområdena – som dessutom bara växer i antal. Moderaterna har ett viktigt vägval.  Väljer dom en ”generös asylinvandring” är utgången given. En lagom ansvarslös asylinvandring är heller inte möjlig. Tillfälligt kan man möjligen öka genom att locka tillbaks svängdörrsanhängarna. Men det är en återvändsgata. En generös flyktingpolitik är ett sjunkande skepp. Centern och Mp har surrat sig fast vid rodret.

Enda hållbara vägen framåt är förstås en starkt åtstramad asylinvandring som åter sätter medborgarnas välfärd i fokus. Precis som innan svängdörrarna monterades. I grunden är det den den egna ekonomin, skolan, sjukvården, tryggheten o.s.v. som gäller för väljarmajoriteten.

Det är i grunden ett val mellan dom egna medborgarna eller utlänningar – välfärd eller svängdörrar. Det var svårt för Batra att föra ut ett klart och tydligt budskap så länge partiet inte bestämt sig. Man måste bestämma sig och köra.

Sen har vi frågan om inställningen till Sverigedemokraterna – eller frågan om ifall man vill styra landet eller inte. Det valet borde vara enkelt. Alternativet är i praktiken en återgång till DÖ eller en blocköverskridande allians. Ett blocköverskridande samarbete visar klarare än någonsin att Sverige bara har ett oppositionsparti. Då tar SD verkligen fart.

 

Följ, gilla, dela:

  • Share

Kommentera